DEL 2 AV ULRIK MUNTHER NOVELLEN
Efter jag hade spelat en stund ringde mobilen, det stod ''Mamma'' på skärmen, jag svarade och mamam frågade hur jag hade det och svarade:
- Jag sitter backstage och spelar på Ulriks gitarr, själv då?
- Men va?? du skojar med mig. Sa mamma
- Jag lovar, du vet kalle? ulriks trummis? han iaf tog med mig backstage och sen lärde ulrik mig att spela gitarr.
Mamma blev helt tyst i telefonen, hon trodde att jag drev med henne.
- Ring när du är påväg hem din lilla lurigfia, sa mamma och la på
Jag tog gitarren igen och spelade lite tills till dörren till rummet öppnades, där stod ulrik, han stängde dörrenefter sig och gick och tog en vattenflaska och satt sig mittemot mig igen. Jag kände verkligen ruset i kroppen. Jag var så lycklig. Det kunde inte vara sant.
- Vill du ha? Frågade ulrik och gav mig hans vattenflaska
Jag tog den och drack en klunk. Vänta, drack jag nyss ur samma vattenflaska som ulrik? Detta är galet tänkte jag och drack en klunk till. Ulriks scenkläder hängde på en stol i rummet.
- Vilken tröja tycker du jag ska ha? Frågade ulrik mig och visade upp en vit vanlig skjorta och en mörkblå jeansskjorta och en vanlig ljusblå t-shirt.
- Ehmm.. först svarade jag inte, vadå`? skulle jag välja kläder åt Ulrik?
Men sa tillslut:
- Ta den vita
Han gick in på toan och bytte om till den vita skjortan och kom ut och frågade:
- Blev det fint?
- Du är alltid fin, sa jag och skrattade
Han skrattade med mig och sa tack för hjälpen.
Han drog en stol till brevid min stol och satt sig ner och tog upp mobilen.
- Vad har du för telefon nummer? Frågade han
- Ehm, 072.... hann jag bara innan dörren smälldes upp och Kalle kom in och sa:
- Vi kör om 5 minuter, kom nu!
- Kom vi går nu, ta detta pass också kommer du tillbaka till bakom scenen när du vill, sa ulrik och gav mig passet
- Lycka till, sa jag
Jag skulle precis gå iväg ut till pubilken då ulrik säger:
- Får man ingen lycka till kram eller?
Jag skrattade till och gick tillbaka för att ge honom en kram.
Det var nog den mysigaste och bästa kramen jag nånsin fått. Det kändes verkligen som om vi stod och kramades i 10 år. Jag trodde fortfarande att jag drömde, jag stod bakom scenen och kramades med ulrik precis innan han skulle upp på scenen. Jag fick inte fram ett enda ord. Jag var bara så glad.
Ulrik gick iväg bort till scenen och jag gick åt andra hållet ner mot publiken. När jag kommer ut till scenen står det massor med tjejer i åldern 11-18, det är i den åldern dom flesta fans är i. Jag ställde mig längst bak och kalle började precis spela på trummorna till king of our days och ulrik kom ut springandes på scenen och började sjunga. Han kollade på mig hela tiden. Jag kunde inte låta bli att skratta. Han är så himla bäst. Hela han är så underbar, det går verkligen inte att beskriva honom med ord.
Hinner inte skriva mer idag, mer kommer imorgon eller fredag!!!
Har massor av idéer nu!
åh det är skit kul att så många gillade första delen, hoppas ni gillar denna del också!
puss på er
puss på er
Kommentarer
Trackback